Tjena bloggen!

Jag trampar igång bloggen igen. Jag tappade sugen, men sugen är tillbaka. No offense bloggen, det måste kännas rätt och det gör det nu igen. Kanske byter jag namn, kanske byter jag inriktning, kanske breddar jag mig, jag vet inte, vi får se. Egentligen är det så mycket som rör sig i mitt huvud och så mycket som jag vill skriva om som går utanför tankarna jag hade om prylar och ekologiskt leverne. Jag känner mig redo för en förändring i livet, och det handlar om större perspektiv som den jag är och den jag vill vara. Möjligen hänger det ihop trots allt. Ett enklare liv är ju även det liv jag själv vill leva, det liv som kommer allra längst inifrån mig själv. 

Lite har hänt på vägen sedan sist:

Jag har slutat äta kött, åtminstone rött kött. I åratal, vi snackar ÅRATAL har jag funderat över detta och velat, fram och tillbaka. Tänkt att barnen, BARNEN, de stackars barnen som får en mamma som inte ÄTER ALL MAT, det är ju fasansfullt. Men vet ni vad, nu är de 3 och 6 år och jag är banne mig 37 år och har kompromissat färdigt när det gäller en så livsviktig sak som vad man stoppar i sig. I juni sa jag bye bye till det röda köttet och förutom en svacka i somras när grillarna var igång som mest så har jag inte ångrat mig. 1-0 till mig.

Växthuset blev en succé! Jag har skördat gurka i juli och i augusti fram till nu har vi varit helt självförsörjande på tomater. Det har varit superkul även om krafterna börjar sina lite nu, jag glömmer att vattna och att stänga dörren trots att temperaturen går ner mot fyra grader nu på nätterna. Resten av grödorna, förutom squashen och sockerärtorna, har däremot inte gått så bra i år, men vad jag förstår kan det vara så. Grannen som är hobbyodlare säger att "jamen så är det ibland, man fattar inte alltid varför det liksom inte funkar". På ´at igen, nästa år.

Jag har startat eget vid sidan om jobbet! Min hemliga dröm, att starta eget, jag gjorde det till sist. Inom vad, det är fortfarande hemligt på bloggen. Några jobb har jag fått, genom gamla kontakter. Jag har inte gjort något för att sälja in mig ännu. Funderat ganska mycket på vad jag vill, det har gått lite upp och ner men NU, nu är jag säker. Detta är vad jag vill satsa på och jag hoppas att om jag inte kan leva på det, så kanske det kan ge mig kontakter som kan ge mig ett annat jobb så småningom. För det är vad jag vill. Mitt jobb har dränerat mig på energi i 1,5 år och nu är det dags att våga ta ett nytt steg. Här ska ni veta har jag en stor utmaning. Jag har etiketter jag har satt på mig själv sedan jag var liten, om vad jag kan och vågar. Jag går och funderat varje dag nu på hur jag ska ta mig an denna mitt livs nästa utmaning, bryta, kliva ur, gå vidare.

Bekännelse

Jag har en öm punkt när det gäller shopping. Det är smycken. Silversmycken, örhängen, bijouterier... När jag storrensade för några veckor sedan rensade jag ur massor med (oäkta) smycken men jag ska erkänna, jag har en hel del kvar.

Det konstiga är att jag använder inte särskilt mycket smycken. Kanske något per dag, men inte alltid. Och billiga bijouterier känner jag mig oftast just billig i. Mot bakgrund av det är det ju konstigt att jag alltid dras till smyckeshyllan när jag är i klädaffärer. Och jag ska erkänna, under min vecka på Gran Canaria lyckades jag dra med mig två halsband hem och en ring. TROTS att jag fortfarande har min idé om att inte samla på mig saker, att rensa ännu mer och att undvika onödig shopping. Visst är det konstigt?

Jag funderar lite på vad det är jag dras till. Det måste ju vara något estetiskt, det vackra, formerna. Kanske kan jag få utlopp för det på något annat sätt. Eller kan jag börja göra egna smycken istället? Eller köpa mer kvalitet och hantverk? Jag tror inte på att strypa det som gör mig lycklig. Men jag ser ju själv att det konsumtionsmönster jag har just nu inte riktigt är hållbart...

Rik på riktigt?!

Under min semester läste jag en fantastisk liten bok: Rik på riktigt: en värdefull vardag är möjlig! av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. Jag har haft den i min bokhylla länge och har faktiskt läst den en gång för flera år sedan. Men just nu, snart 37 år, tvåbarnsmor och med en annan vardag än jag hade då, tog den sig rakt in i själen.

Fredrik Warberg och Jörgen Larsson berör precis det jag funderar över: hållbarheten i vårt sätt att leva, hur det påverkar oss som individer, vårt samhälle och vår värld. De sätter också fingret på flera ömma punkter: vårt tv-tittande (och räknar ut hur många timmar vi ägnar åt tv-tittande ur ett livsperspektiv...hua), vårt eviga strävande framåt-uppåt och våra tidsprioriteringar. De pratar om Lagom och om Förnöjsamhet. Två ord jag själv har väldigt svårt att förhålla mig till. Jag föll också för deras tankeexperiment:

Vad skulle vara annorlunda om vi människor helt plötsligt blev materiellt och ekonomiskt förnöjsamma och istället använde all vår förändringsenergi till att förbättra våra relationer?

Denna bok rekommenderas till alla som funderar över vardagen, livet, och hur vi använder vår tid.

(Fick mig också en lite käftsmäll genom detta citat från Täppas Fogelberg: "Att åka på weekendsemester till New York fixar väl vilket pucko som helst, men det är en rejäl utmaning att få en trist tisdag i november att svänga." Precis. Mvh Solstolen på Gran Canaria.)

I'm back!

Det blev visst en bloggpaus. Det var inte meningen, det bara blev så. Jag åkte utomlands en vecka, distansen gav mig tusen funderingar över mitt liv och jag har inte vetat i vilken ände jag ska börja. Jag ser bloggandet som något snabbt och spontant, och ibland är man inte snabb och spontan. Ibland känner jag ut i varje fingerspets hur komplicerat livet är, och det är svårt att sammanfatta tankarna på ett rättvist sätt. Livet är i sig INTE enkelt. Dock är det ju just enkelhet jag söker... Kanske för att enkelhet i det yttre ger mig mer kraft till att förstå Livet, som i sig är komplext, och ska vara.

Det slog mig under min semester är att jag sällan är nöjd. Med någonting. Det finns alltid saker jag borde förbättra. Jag är inget kontrollfreak, ingen perfektionist, men jag är sällan nöjd. Vad är mer enkelhet egentligen? Än att vara nöjd med det man har och den man är?

Ja, utan att blir för privat (jag vet inte hur privat jag har lust att vara), jag har en del att jobba på. Men nu är jag tillbaka. Med en hel del positivt att bygga vidare på. Trädgården den vaknar mer och mer för varje dag. I morgon börjar vi att sätta upp växthuset! Tomatplantorna växer, gurkplantorna också. Jag har också satt kapkrusbär, squash och så lite Blomman för dagen. I morgon ska potatisarna läggas att förgro. Jag äter mer grönsaker än jag gjort på länge. Och dessutom! Jag har börjat cykla till jobbet! En vecka bara, men ändå. 2 mil tur och retur. Jag får min vardagsmotion, och jag har faktiskt tänkt att skippa gymkort bara därför (en sak mindre att fundera på i vardagen!). Mer odlaruppdateringar kommer, och cykeltankar. 

Vårkänslor

Våren är här! Vilken lycka. Jag älskar den här tiden på året. Det är så mycket förväntan i luften, så mycket bubblande lycka under huden. Det är som om jag upplever våren på nytt varje år. Jag vill stanna tiden och bara vara i detta. Som ett litet barn som inte vill bli vuxen. Så snart allt slagit ut är det så fort över... 

Om två dagar åker familjen på semester till Gran Canaria. En semester som vi egentligen inte har råd men men vad sjutton. Vi behöver verkligen ett avbrott från vardagen just nu. Sedan om vi hade behövt åka över halva jordklotet för det, ja, det är en helt annan fråga (verkligen inte oviktig). Jag kan säga att mina tankar på miljömedvetenhet hade inte slagit ut i blom när resan bokades. 

Det har varit för mycket en tid, mycket på det sättet som jag inte vill att livet ska vara. Jag har för mycket som far i mitt huvud, så mycket krav och viljor som brottas. Jag vill ha något annat, något nytt, utveckling. Då blir det lätt för mycket på alla plan. Jag måste välja och jag måste fokusera. Jag har också två små barn som behöver mig, och det ger mig dåligt samvete just nu. En vecka hemifrån blir toppen. In/ut-redovisning får vänta tills vi kommer hem. 

TV:n strikes back

Jag har tidigare skrivit om mina tankar runt för mycket TV-tittande. Faktum är, och jag hatar att säga detta, jag är där igen. För mycket TV, för lite kreativitet, för lite egentid, tid för fria tankar, bearbetning.

Både min man J och jag har haft ganska tuffa månader. Mitt jobb har varit en dålig och energikrävande miljö en längre tid. Sista månaden det har kulminerat och konflikterna som legat och pyrt länge kommit upp till ytan. Det tar kraft och energi, mer än jag trodde. (Jag har aldrig varit där förr, all respekt till människor som blir utbrända och sjukskriva av dålig arbetsmiljö.) Min man har haft tokmycket att göra. Stress, alltså. Han kom hem en dag och sa att han "glömt" att äta lunch. Det är inte bra. Vi har varit trötta på kvällarna, urlakade, våra jobb har tagit långt mer kraft än vi vill att de ska ta. Och vad gör vi? Jo, vi orkar inget annat än att titta på TV. Eller i vårt fall, TV-serier på Netflix.

Det är så intressant. Just då, när vi verkligen behöver få tänka, få rätsida på livet, komma tillbaka, återhämta oss, just då, orkar vi inte. Just då, väljer vi TV:n. Det är märkligt. Jag tänker på barnen och deras dataspelande och Ipad-ande, som vi vuxna ofta är så negativt inställda till. "De ska inte sitta inne och spela, de ska vara ute och leka". Vi är inte bättre vi vuxna. Så fort livet är lite jobbigt, vill vi också bli passiva och bli underhållna. Okej, jag generaliserar. Men jag tycket det är intressant. Just när vi behöver det som mest, den fria, tysta tiden, väljer vi bort den.

Så vad händer här hemma? Jo, vi ska upp i sadeln igen. Ikväll är TV:n avstängd.

In/ut vecka 9

+
2 klänningar till dottern (Åhlens, varav en i ekobomull)
3 leggings till dottern (HM, stod ekologisk bomull på, men vete tusan?)

-
11 st urvuxna barnkläder (ska skänkas till kusinen)
1 par gamla glasögon (slängs)
1 skärp (skänker)
2 st glasunderlägg (skänker)
2 krukor (skänker)

Summa:-12. Börjar komma in i tänket på ett bra sätt! Rensning fortsätter och ska så göra. Idag fick jag en låda med begagnade barnkläder av en kollega. Massa bra utekläder till nästa vintersäsong. Ibland tror jag att börjar man ge, kommer man att få.