lördag 1 februari 2014

Ett liv utan TV?

Förutom att dra ner på shopping har jag sista tiden testat att dra ner på något annat: TV-tittande. Jag har inte varit någon extrem TV-tittare, men har ändå ägnat åtminstone en timme per kväll framför TV:n när barnen har somnat. Ofta jag både min man och jag klagat över tablåinnehållet och vissa kvällar har vi mest suttit och klagat på att det inte finns något att se. Ändå har vi suttit där, och tittat.

Samtidigt har jag ganska länge, troligen sedan jag blev mamma, haft en gnagande känsla av att jag inget får gjort. Inget som jag själv vill göra, som bara handlar om mig och ingen annan. Ingen ovanlig känsla för en nybliven förälder. Ofta kommer den dessutom hand i hand med ett dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet. För visst finns en och annan mamma som självsäkert har talat om för en att "ingenting spelar någon roll längre sedan barnen föddes" eller liknande. Jo, det gör det. JAG finns kvar. Kanske har jag inte samma tid till mig själv längre, men jag vägrar att krympa mig själv.

I samma veva som jag började fundera över ett enklare och mer fokuserat liv, slog det mig: Den där timmen jag tittar på TV. DEN timmen är min! Så nu har jag faktiskt börjat stänga av TV:n och göra något annat ibland. Inte varje dag, men oftare än jag trodde från början. Både min man och jag har fått ny energi. Han till träning och modellbyggande. Jag till den här bloggen, en annan blogg ihop med ett gäng vänner, bakning, läsning och pysslande hemma. Och jag har blivit piggare på kuppen. Jag tror att jag bearbetar det som händer mig under dagen på ett bättre sätt om inte TV:n kommer emellan och fyller min hjärna med ny information som jag inte bett om.

Nu har det gått en tid sedan vi började stänga av TV:n och jag märker nu att vi börjar återkomma till den, som man brukar göra efter att nyhetens behag lagt sig. Men vi ska på det igen. För här är något jag verkligen tror kommer göra stor skillnad i hur jag mår, i min energi och min kreativitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar